Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poetiska tankar
öfver
iohannl8 Runii
DUDAIM.
1.
Har äro Dudaim, vår tiders raritet,
För bvilka Ruben ey sig ned til jorden backat,
Men Runius med flijt ocb lijka lycka plåckat
För tbem, som skalde-konst tilbörligt älska vet.
Then kyska Racbel kan til thessa blifva kiär,
Tör än en natte-roo för tbessa lilljor sällja,
När hon tbe bästa får med helig lust sig vällja,
Hvars färg ocb liufva luckt af Guds ord tagen är.
Jag veet, hoo lärdom bar med höfiigbeten mängt,
Vil ey i solens lius med skimrand’ ord berömmas,
Vil heller opartisk af efter-tijden dömmas,
Som äget tycke bar från sitt omdomme stängt.
Jag båller tbet så godt; dock myser mund der åt,
Tå ett så vittert vett kan väldigt triumpbera
Utöfver tidens våld ocb sielf sitt lof formera
Förutan andras mebn, förutan låt ocb ståt
En stilla möda och en evig lager får,
Tben mång med eld och svärd så ifvrigt efter rasa,
Och sätta veriden all i fruchtan, skräck ocb fasa;
En blodig lager snart i fettman sin förgår.
Sij än, ännu är tijd at lärda svanor börs,
Ån kliar örat, när tben snälla Clio spelar,
Ån sig tben lärde värld i tvenne stycken delar,
Af nndran hälften rörs, til afvand hälften förs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
