Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Un lefvand’ gnista fins än i vår Runi mall,
Tben hvarken tbenna tid ell kommande utsläcker;
Odödligbeten sielf påandar ocb upväcker,
Att Phoenix ännu stor i lefnadts låga full.
Achates följer än Æneas troligt åth,
Än kan en lefvand’ vän tben döda lifvet gifva,
Än Runii minne kan af Frisch upfriskat blifva,
Till prof, at in i död är kiärlek söt ocb såt.
Hans verser samlas hoop lijk som Sibillæ blad,
Jag tör ey säija thet, at tlie oracel ära,
Docb tho sin faders nampn med allan beder bära,
Här lyser eld ocb vett uti b var enda rad,
Hans arbet’ skilljer sig som dagen ifrån natt
Från them, som båttre veet med kullrand knäckar spela,
Än uti torner-spehl tbe dryga slängar dela;
Han ey på äfventyr sin krantz ocb lager satt.
Jag uudrar mig til dödz, at han så lefvand* var,
Då all ting börjad’ til sitt första chaos bvälfva,
Ja, Giöta-styrckio syntz på sina pelar skälfva,
Af råd och ämne ban docb b v arjo ra kläder skar.
En ren enfaldigbet han mycket bullit af,
Höll icke mödan värdt the hårda bergen spränga,
Ell öfver månens ring i öfvermod at flänga,
Som mångeu, tben sist får föir byte tå sin graf.
Med kortvill, lust ocb skiämpt var pennan altid full,
Docb så at svadan hans med nectar öfverflödde;
Thet flöt, fast icke han sig högt tber om bemödde,
Pactolus ey olijk, som förer mull och gull.
Han mellan högt och lågt sökt medelvägen gå;
När ban som mången an ey kunde tadlan slippa,
Behändigt viste ban them naglarna af klippa,
Som kittlas tber utaf ens annars arbet klå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
