- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 14. Johan Runius, Olof Broms och Olof Lindsten /
381

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Broms

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Har äro parter två, som alla tider dras,

Instantz ifrån instantz hvar annan de förfölja,

Förlijks som latnb och olf, som eld och hafvetz bölja,
Och ingen slipper ann, for’n alt går uthi kras.

Nog mödar lifvet sig bevaka allan rätt,

Har altid goda skial, men macht ey at utföra,

Här giäller eij bevis, här sofver man på öra,

Föruthan all miskund afgiöres saken slätt.

Här är en contrapart, som lifvet ey förstår,

En blind, en dumb, en död, som altid sig intränger,
Och lifvetz bästa sak alt til det värsta vränger,

In för den högsta rätt här lifvet blottat står,

Vil man see kort process? Exempel har man här,

En lijf- och lioflig man, förfaren uti lagen,

Uthi de bästa åbr är laglöst från oss tagen,

Om dödsens våldsamhet han lifligt vitne bär.

Han hade namn af ek, han var som eken fast
I kiärlek til sin Gud, i kiärlek til sin nästa,

Två store ting i en, roeo saknas hos de flästa:

Han skydt ey i sitt fält för lyckans återkast.

Han kom ey som ett barn uppå sin domar-stol,

Satt icke der uppå som mången fleper sitter,

Then hvarken fram ell bak förstår ell veta gitter,
Hvars praxis är så fast som snön, then föll i fiol.

Mång’ synes värcket lätt, det intet på sig bar,

Man bönder bar för sig, som altid appellera,

Förlijks, men skaffa sen bevis och vitnen flera,

Men troo, at kalfven ey en oxes börda drar.

Herr Ek fält reglan hölt, ey genom fingren see,

Han tummen hullit jämt uppå de argas öga,

Som vrida lag och rätt med ord och konster slöga;
Dem viste han med fog en knäpp på fingren ge.

En ricktig domar ey af alla väder rörs,

Lycurg ey, Draco ey, soro låter ögon bindas,

Den mekligt, smekligt vil om allas händer lindas,

Då frij oskyldighet i band och boyor förs.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/14/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free