Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Lindsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tben svenska poesiens tbeater
representerad
oti en värdig minnedickt,
ofver
framledne poetens och secreterarens
oti thet hög-greflige Strombergiske håfvet,
Herr Johannls Runii,
Dudaim,
tben ehreborne och vählbetrodde commissarien
herr Petter Frish
till åhra,
som med sin stora flijt och omkostnad
thetta poetiske vårck
nti liaset frambrackt åhr 1715.
En gang bande at jag var i lag bland Phæbi man,
Hvar vackra Hippocrenens folck, som dygd och konst
gior heder,
Ther hade samblat sig ihop; jag satt mig ock tbar neder,
Skönt jag then aldraringsta var, var jag dock theras vän;
Tber fåltes mangen diup discurs om lärdom, som tbe dömde,
Men måst jag uti minnet tog tå skalder the berömde.
Tber sades, hur poetisk konst en himla gåfva år,
At lårda sinnens foster then bör hålla för sitt smycke,
Ty tben all vettskaps ädelhet kan skildra af med tycke,
At hon framför all annan slögd odödlig lager bår:
Ther taltes ock hur Svea-land af slika pårlor lyser,
Ty thet tnång vitter skalde-man uti sin våning hyser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
