Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nit, som utmärkte honom i allt, hvad han företog. Han
lät det ej bero vid blotta predikandet, utan anställde
der-jämte vid möten och möstringar katekesförklaringar och
förhör med manskapet. De käcke krigsbussame, ovane vid
detta, bäfvade i början, då de sågo presten komma, mer
än, om de sett en oväntad fiende nalkas; men sedan han
med foglighet talat med dem, berättat för dem historier ur
bibeln, undervisat dem i kristendomens lärostycken och styrkt
dem i deras tro, blefvo de så intagne af honom, att de
trängdes om att komma honom närmast. Vid ett tillfälle
lofvade han hela regimentet, som bestod af 1200 man, att
hvar och en, som vid nästa mönstring kunde läsa i bok,
skulle till gåfva erhålla Svebilii katekes. Vid den utsatta
mönstringen kunde halfva regimentet läsa i bok, och med
600 katekeser, som hvardera kostade en daler k:nt,
infriade Svedberg sitt löfte. I belöning för detta nit om Guds
ords lärande och spridande erhöll han också en kunglig
gåfva af ”en oräknad göpen full med dukater.”
Fresenius säger, att ett rätt uppfyllande af en
botpredikants pligt är den svåraste uppgift, och få hat va
uppfyllt henne så, som Svedberg. Väl hade han att predika för
ett hof, som .hade öppna öron för sanningen, men han
framförde henne ock med en frimodighet, som bevisade, att han
skötte sitt ämbete utan anseende till personen. Konungen
lyssnade likväl gerna till den oförskräckte predikantens ord
och skyndade ofta att understödja hans bemödanden, såsom
då Svedberg yrkade på skolväsendets förbättring, hvilket
så behagade konungen, att han kort derefter utnämnde
honom till ordinarie hofpredikant. Hans predikningar mot
tidens oseder och missbruk förskaffade honom ej sällan hat
och förföljelse äfven af mägtige herrar, men konungens nåd
mot honom förblef ej blott oförändrad, utan ”med hvarje
dag ymnigare”. Då en hög tjensteman, som trodde sig
utpekad i en af Svedberg hållen predikan, klagade för
konungen, fick han det svar: ”När presten hafver Guds ord,
så har konungen intet att tala derpå”.
Medelst kungl. fullmagt, gifven Christianstad den 23
Juli 1690, blef han utan ansökan förordnad till prost och
kyrkoherde i Vingåkers pastorat af Strengnäs stift. Sitt
vistande här beskritver han sålunda: ”Hvad för en
inbördes förtrolighet och kärlek der var emellan menigheten och
mig, det står näppeligen till att beskrifva. Deras goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
