Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han haar sine redskap, som sqvaller, logn sållia,
Ondt mellan them sått ja, at them ther med qvållia,
Thes mera i kiårlek och såmia så sota,
The måst* sig förknippa, at sig ey må bryta
The onde emellan och såmian åtbskillia,
Som redliga krijgzmäo the gärna ta villla
Hårdt trängia tilhopa, tätt hålla i leder.
När fienden nalkas, at the ey slåås neder.
Er kiårlek han måste förnufttig och vara,
All kötzlig ond brånadt j måst* låta fara,
Om tu ey kötz lustar klokt haller tilbaka,
För Gud tu bedrifver tå hoor med tin maka.
En hård diamanter hårdt ståhi öfvervinner,
Så akt at tin kiårlek moot Gud han och hinner
Til krafftigar värckan än som til en qvinna,
Låt henne then kiårlek boos tig icke finna,
Som tig ifrån vettet tilbiuder at skillia,
At Gud tu förtöroa skull* henne til villia.
Om tu nu rätt ålskar tin hustru all tijda,
Så kan tu och hennes förakt icke lijda,
Tu bedrar stådz henne, ty bon år ey gifven
At vara titt foottråd, men cronan tin blifveo,
En crona år vårdig at hållas i åbra,
En dygdesam hustru och heder skal bära,
Hvar hustru är mannen af Gudi beskärder,
Gudz gåfva ju altid hög åbra är värder,
Man, hustru the åro ett kött alt tilsammen,
Rätt ingen klok håder sin egen lekammen.
Tu måste och henne rätt styra, regera,
Stådz låra at daglig i dygd sig formehra,
At bafva för ögon sin Gud i all tijda,
Och skamliga seder i huuset ey lijda,
Sin’ syslor vål akta, buos bålla med åbra,
Sin barn väl optukta och ährligt nampn bära.
Tu kläda skal henne med kläder som tiåna,
At hon them af andra ey måste sig låna,
Gå slarfvog i samqvåm, bland folck sig utbskåmma,
Och öfver sin bonadt för andra sig gråmma,
Dock skal tu ey lijda, om hon vil uthöfver
Sitt stånd sig uthpråla, tu icke behöfver
Gee dyrare kläder än pungen tilsager,
Och sielfva nödtorftten, sampt hofligbeet kråfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
