Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med otukt en annan man eller och qvinna,
Hoos Gud och hoos menn*skior försvar the ey vinna,
Dock ingen synd mindre af mennskior blijr straffat
Än hoor, ty then lasten ubr liuset blijr skaffat,
Och sällan blijr nögder, fåå then och anklaga,
Ja then at bemantla sig många antaga.
Väl offta är mannen från hustrun långt borta
Them bägge ther genom skeer myckit til korta,
Then ene äkt-makan i långliga tijder
Är sinker, then friska stor rettelse lijder,
Then ena är arger och icke godvilligt
Bevijsar then andra thet såsom är skylligt.
Är kaller, oduglig och måste tå neka,
När såsom then andra vill kiärligen leka;
Dock sådant thet icke boos Gud tig uhrsäktar,
Tu synden ther genom fast illa förfäktar,
Förr skulle tu helsan, ja lijfvet förspilla,
Än låta kötzlustar till hoor tig förvilla,
Tin Gud at förtörna och äckta troo bryta,
Och lijten sööt kitzlan med långligt q val byta.
Fastmindre Gud gitter och menn’skior tig lijda,
När tu baar en maka, frisk, goder vid sijda,
Och tig dock med andra otuktigt befläckar,
Then synd hon tig dubbelt med skammen betäcker,
Förnufftig tu måste tin hustru anlita
Om äcktenskaps plikten, och henne ey svijka,
Till kiärlek beveka, at icke j gifva
Then onde tilfälle med eder speel drifva,
Bed Gud ban välsignar sitt nampne till ähra,
Att hustrun sundt foster til verlden må bära.
När-Gud han nu hafver välsignat tin säng,
Med äcktenskaps plantor, ung dotter och dräng,
Tå lär hur’ tu måste förhålla tig tå,
Af skredet tu icke utböfver må gå,
Ty sombliga äre för stränge och tvär,
Moot barnen, och somma för blödige är,
Oqh thet är en orsak at många ung’ barn
Tiie aldels bortskämmes, blij skam och ett skarn.
Bevekclse hafver Gud högen ingifvit,
Och kärleks naturen i menniskian drifvit,
Ty måst tben uthbrista i fader och moder,
Att barnen sin älska med kärlek så goder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
