Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han mehra kan frogda än veriden bedröfva,
Han mehra kan gifva än verlden bortrofva,
Gtt faderligt bierta Gud till oss stade drager.
Han rijse elT smeke, som honom behager,
Ja, båst ban ta menar, när hårdast han trycker,
Och verldenes frögder ifrån oss bortrycker,
Tben största välgärning vij kunna bevijsa
Sielfzvåldige barnen, är att vij them rijsa,
Gudz största välgärning, som han oss här gifver,
Är att han i nåde med korsset oss drifver,
En läkare tager bort blod af the sunda,
Att icke en siukdomb them snart må tillstunda.
Igenom straff tager Gud från oss tillfälle
Att synda, och lägger på oss ett korshälle,
Ett trää som af vädret blijr skakat och stötter,
I biorden thet fattar thes starkare rötter;
Så blijr tu i dygder väl rotat och öfvat,
När tu af stor motgång blijr skakat och pröfvat.
Aff ormar förgifftig’ en läkar bereder
Ett tberiac kostligt, som krafftigt slår neder
Mång siukdom; Gud såledz med nådige händer,
Han vijsslig thet onda till godo oss vänder,
Och ändtlig han låter then timlige sorgen
I evig frögd vandlas i himmelska borgen:
Lätt jorden tig hätzsker, fiendtlig nu vara,
I himlen tu slipper tin’ fienders skara,
Är jorden tig bitter, Gudz tienst hon är söter,
I himlen ey hotar tig någon med böter,
Tig jorden orättar, men himlen försvarar,
Tig ther ey utbsättes försåtlige snaror,
Tig jorden spotskt trugar, men himlen tig hielper,
Tig ingens mans högmod ther trotzar och stielper,
Ondt gifver tig jorden, tig himlen thet goda
Förunner, ja mera än tu kan förmoda,
Tig jorden förlåter, men himlen uptager
Och om tig bekymber i evigheet drager.
Hvij vill tu på jorden så myckit tå qvijda,
Till himlen tu daglig alt nämnier mon skrida,
Hvad nöd tig påkommer behåll thetta hoppet,
Och hoppas så länge titt lijf är i loppet.
Om thetta tu ville städz flitigt betrakta,
All motgång i verlden tu kunde förakta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
