- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
267

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Törnevall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tig vakta ta icke i sdkerbeet går,

Tu veet ey når döden på hiertut titt står,

Så långe tu lefver beredder tig stall,

Ocb döden uhr tankar tu icke bortfall,

Tin verldzliga vijsheet städz lämpa nu hår,

Til) dödzens betraktan. Tlien största konst är,
I veriden med verldzlig ting såledz omgå,

Att himlen omsider tig fela ey må,

Tänk alt år fåfängligt, boopblaudat med sorg,
Mer ondt än godt finnes på verldefies torg,

Tig bur* som tu lyster nu laga och stå)!,

Tu aldrig på jorden får heta rätt da.ll.

Var rijker och väldig, leff präktigt ocb vål,

På jorden, så ästu doch armer en trål,

Här får tu ey hvijla, som varaktig ar,

Hvar dag ban tig gifver mafgfaldigt besvär,

Tu aldrig får lefva här städze i frid,

På jorden to måste städz vara i strid,

Tu aldrig får glädie för uthan all sorg,

Förr än tu intager tben himmelska borg,

Ty skall tu och hiertat med sockan favör dag
Till himlen uplyffta, thet råder nu iag.

Att tu tig i theita här jordiske tvång,

Kan trösta, thet blifver väl bättre en gång,

Från himmelen siälen sitt uhrsprnng mon haa,
På jorden hon icke sitt nöije kan taa,

Alt verldene9 goda gör henne ey mätt,

1 himlen hon hafver sin skönaste rätt,

Nar Gud tig förunner then himmelska frögd,
Tu först få rätt blifver till siälen förnogd.

Tu, jordiske slafver, som jordisk är sint,

Hur* klok tu mon vara, tu baar ey äu hint
Att lära thet bästa, tu skull* effterstå,

I blindheet tu monde nu stadigt bär gå.

Bland allan tin möda, ta daglig nu haar,

Tu aldramin8t bogen till himmelen draar,

Tber med tu ocb vijsar tig hafva ey Iärdt,

Att myckit tig ängzlar, som icke är värdt,

Ty vill iag tig biuda ett troget far väl,
lag tycker mig böra en gudelig siäl,

Som biertat skildt bafver från tbenna bär jord,
Och suckar andäktigt med sidane ord:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free