Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett sinne utan vanck, som bägge lika pryder,
Begärer intet ros, som tages utom gärd,
Och den, som dygdens drift vid all sin gärning lyder,
Har 8ieif for sitt beröm en nogsamt trogen vård.
Förmögenheten sielf, som tyckes lika vara,
Och en välsignad hand af högden låter si,
Den minsta förmon är, som desse tvenne para;
Ty går jag äfvenväl i tysthet den förbi.
Hvad vettet langar an, ho vet ei huru G rubbar
Rätt som en under-frucht om våhren mognad få,
Och i de unga år ti) alfvar äro gubbar,
Til vettet mogne män, som hufvu’n silfvergrå.
I ståndet äfven väl the finnas annan like,
Ett stånd, som senan är til hvar en republique,
Ett stånd, som styrckia vet och hålla land och rike
Uti förmöget skick, giör en den andra lik.
At namnet repa opp från många åhr tilbaka
(Som bådom enligt är) behöfs en bättre tolck.
Doch höres månge nog i Norrland thet bejaka,
At the sin stämma ha utaf förnämligt folck.
Nu vänder sinnet sig til hvad som början låfvat
At yttra hurulddz en dygdig kärleks glöd
Them begge två förent, them begge två begåfvat,
Til begges dygde-lön med nöjes öfverfiöd.
O kärlek, himla-barn, naturens högsta glädie,
Tin liufhet unne mig ett litet ögnablick
Tig värdigt bilda af, tin sötma mig tilstädie,
A t jag af hennes smack en liten känning fick.
Nu jag titt egit lof i pennan söker fatta,
Men tanekan falnar af och orden felas viebt.
-En ovärderlig jäkatt kan ingen fyllest skatta,
Förmågan följer ey min vilja, hog och plicht.
Herr brudgum, såta bror, som sielf i läran varit,
Er jag til hielp begär och thet med största fog.
Mån ei er egen siäl med fägnad har förfarit,
Hur då hvar droppa blod rätt som ett hierta slog,
När som en dygde-mine ur kyska ögon blänckte,
Hos tben, med första syn ert fria hierta vann?
Mån tå er frihet ei sitt förra segel sänekte,
Mån tå ert hierta ei i nöjsam låga brann?
Dygd-ädla jungfru brud, ert fria siune kände
En äodripg obekant, när som then första gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
