Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid slut af deøsa ord ftek sinnets ögon skida
Behagligbet oeh vett och dygd, bar alta tre
De kom* i följe in nted jongfru Brita Wree,
Och lyckligt äcbtenskflp tit fyllest rille båda.
Då skrek mi* glada mund: Sall den som slipper fefen,
Herr Strömbe-ck edert rctt har valdt den bistå deten!
23.
Ächtenskapet8 formaner
betrachtade då cancellisten herr
J»bftn Pahl
med jungfru
Am« ChristiM Sudell
samman vigdes
den 27 October åhr 1723.
Här kiärleks idla drifft nataren vil uplifva,
Hon ligger döden sielf för sina fotter ned.
Och uti tiden kan som på en tafla skrifva
Dens lif, som dödlighet har eljest tagit ved.
En planta falnar bort oti sin ägen aska,
Om fröet icke såtr uti aln rätta jord,
Alt hvad som kallas folek, ja äfven hieltar raska,
Förutan ächtenskap det lefver blott i ord.
Hvad år ett timligt lif? En dunst, ett blotta mirtne,
Ett gräs som vissnar bort, en skugga och en dröm,
Där man ej plan tar in sitt egit vittra sinne
I foster, hvilke ock förtiena sitt beröm.
Ert redeliga namn det kunde efter döden,
Herr brudgum, lika vil i mångens minne rå,
Men edert ichtenskap, den rena kiärleks glöden,
Oiör att ock edert lif i döden kan bestå;
Ty den af eder slächt, soro tackar edra länder,
För det ban skåda får med tiden dagens lius,
Den låga, hvilken blir af eder lychta tänder,
Kan lefva, sedan I är lagder uti grus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
