Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr brudgum, ån en gang, I låren vittne vara,
At äcbta-ståndet mer än enckla ståndet år,
Ty eljest haden I på nytt ej blifvit kiar,
Och uti kiårlighet er velat sammanpara,
Försokter vet en ting, jag tror, hvad mao förfarit
Har man ej sökt igen, om det ej nöjsamt varit.
Vi sökia all-ihop, men alla icke finna
Hvad lika nyttigt år, herr brudgum, edert val
Det är så ^äl bettålt, at.ibland btuidra tal,
Lär knapt en tredie del ett lika nöje vinna;
Det kommer der utaf, at uti äcbta stället,
I sökt och funnit har det förriga modellet.
Men, dygde-rika brqd, I vågen något mera,
Som dristen gifva er i kiäriig kamp oich strid,
Med en förfaren man, moa* l ej hissnen vid,
När efter egen lust han eder lär hantera;
Vi vete ej ntaf, förr än vi blifvit gifta,
Den 8parlake läxan, som de gifte plägar skrifta.
Doch gifven ertilfreds, IbHfven underkastad
Den lag, som högden sielf har eder lagt oppå,;
Det står, att mannen bör sitt berra-välde få.
Hvem skriker, di han blir med vänlighet antastad? i
Er dygd och edert vett, när som I tyckes vika,
Giör at båd’ I och ban I råden bägge lika.
Jag vet ej mer otaf, men önskar til at lära,
Det är den mästa dygd, som k mitt sinne fins,.
At minna mig uppå hvad som jag icke mins,
Och lära något nytt jag håller för en ära.
Dygdrädla jungrn brud, er felar intet mera,
Än at er bradegom er lär multiplicera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
