Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blef sedan fostrad opp i en beskiedlig tuchtan,
Skiönt for hans goda art ej böfdes något tvång,
Och växte såleds til i Herrans rätta fruchtan,
At vandra på en väg, som skriften kallar- trång.
När ban då skulle sig ett närings-medel välja,
At på ett lofligt satt, forvärfva daglig spis,
Begynte han uppå til kiöpa och til salja,
Men efter samvets lag, och ett försvarligt pris.
In summa: ingen kan hans förde vandel straffa;
Ty den af redlighet ett synligt märeke gaf,
Och hvem som måchtar sig ett sådant låf forskaffa
Begiärer intet mer, han hafver nog utaf.
Han söktes ofta nog af det så kiära riset;
Men siukdom och besvar, som giorde kroppen svag,
De starckte bonom mer, at lemna Gudi priset,
Och gifva sig i alt in under hans behag.
Tils nu, ett tusende siuhundrade och nyttan,
En siuka löste opp des kropps forenings band,
At siälen öfvergaf den svaga jorde-hyttan,
Och nöjsamt sig begaf uti den bogstes band.
Ty låtes villigt nu åt jorden och åt tiden,
Hvad dessoro ägit är, bans audelösa kropp,
Man vet at säkert den, när tiden är förliden,
Skal til sin nögda siäl förklarad stiga opp.
Som tröstar aldramäst, des sorg-bebundna maka,
Ocb des. i biertans sorg bär efterlefne fler,
De vänta säkerlig at honom få tilbaka,
Som i en himla frögd oeb avig glädie skier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
