Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4.
Trones kamp och seger öfver förnuftet,
då råd-mannen herr
S?en Wandel,
igenom en salig död ifrån det verldsliga skild, till sitt hvilorum
beledsagades, som skiedde nti Gefle 1721.
Förnuftets fria gång.
Flyt strida ögne-ström och låt din heta källa,
På kinders bleka fält sig ymnogt giuta ut,
Låt siälens dyra flod, den salta tåre-lut,
Vår ängslans öfverflöd til liten lindring ställa.
Men ach. at ängsligt bli vid slik en fader skild,
Diet är en större sorg än man med ögon våta,
Och tå rar 8 mästa tal tilfy llest kan begråta;
Tv lät en tyster suck, den mörcka grafveos bild,
Ur bröstet trängas fram. Si, den b vars hela lefnad
För redligheten var ett vigt och renat rum,
Den är (här stannar nu vår mund af suckan stum)
Af döden nederlagd, skiönt han haft redlig trefnad.
Ett prof af ärligt blod, en tydlig eftersyn
Af forna verdens tro, som redligheten hyste,
Är såleds nederfält; fast ärbarheten lyste
(Mot döden ingen hielp) utur hans ögne-bryn.
Ach, är då dygden sielf förvandling underkastad,
Och den sig skicka vet vid lyckans med och mot,
Skal den ej friad bli för tvång af dödsens hot,
Skiönt än des Wandel blir af ingen vettig lastad.
Hvem må om dygden då sig myckit lägga vin,
När döden roächtar ock de fromma sinnen kufva,
Och ängsligt sluta får i grafvens mörcka grufva
Den kropp, hvars ädla siäl med dygder vigdes in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>