Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu har han somnat af uti en stilla ro,
Och lemnat saknad qvar uti de sinas sinnen,
Men äfven nöjligheb i allas deras minnen,
För det han skildes bort uti en sanner tro.
Sall den, som lefver så at han i döden nogder
Kan fiyttia här ifrån til himlens tiögda frögder.
Han har dessutan ock pa jorden lemnat qvar
De foster, som i slikt på hans gemöte släckta,
Af hvilka äfvenvä! den ena får til åchta
Gn man, som liknar sig vid hennes fromma far,
Herr Rath, som glädjas får och nu tillika sörja,
Hans sorg och nöje sig tillika måste börja.
Doch sorgen måste här tilforne få sitt slut,
Och har en mogen tröst i det den sälla döda,
Som sluppit verdens sorg^och tidens vedermöda,
Han synes torcba sielf de tårars bittra lut,
Når man betåncker at, af år och lefva måtter,
Han nu sin fasta stol ibland de sålla såtter.
Men nöjet, min herr Rath, det lårer långre bli;
Ty er dygd-ädla vän, som giett sig er til ågen,
Har altid visat sig i dygders öfning trågen,
Och såleds hunnit långt och vida der nti.
Hon, fast hon sörjer sielf, kan eder sorg försöta:
Tänck, nöje hår och sorg hur de hvar-annan möta.
Vi andre finne hår hvad vi oss önska må,
Först hos herr Willman sielf en redlig lefnads-spegel,
Och sedan bos herr Rath en lycklig gifte-regel,
Säll den som hinna kan at följa desse två.
Jag onskar til ett slut på desse mina skrifter
At som herr Villman do ocb som herr Ratb bli gifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
