Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är fallen, roen i frid,
Hans minne aldrig faller.
Hans kropp, som blifvit kalier,
Til bvilo lagges nid,
Hans sial i himlen sågrar,
Och sig med ångiom lagrar;
Men rycktets åre-iopp
Det fyller jorden opp.
9.
Lärdom af en annans rättsinniga lefverne och 6aliga död
lemnad, dä handels mannen herr
Sven Kallsten
efter 74 års uprichtige vandel sitt timmeliga lif oti ett avigt forbytte,
som skiedde i Stockholm den 30 April 1722.
Vi fodoms alle barn, til des at mer ocb mer
Förfarenheten oss en manna mognad gier;
Men fast vi taga til och lära gieoom åren,
Den bästa läxan gies af den, som kläder bären.
Han lär oss skiljas väl från denna verdsens ö
Och lefva så, at vi i lycklig tima dö;
Ty han oss minner på den mycket gamla lagen,
Vid hvilken ingen här kan blifva undantagen.
Än mer, at samma gagn oss androm förestår,
Så väl af den, som rätt, som den der vilse går,
Den onda genom skräck, deu goda genom läckan
Oss lär, at vål beredt förvänta sidsta klåckan;
Ty den, som bar försatt sin dyrt betalto siäl,
Han skräcker mången an at lefva mera väl.
Men den, som saligt får på rätta stället hamna,
Han lackar andra med, at Herrans nåd omfamna;
Doch på tilfälligt vis, at man ej står emot
Den andan, hvilken drar til bättring ock til bot.
Förhärdan vike af så blir ej något under,
At man af solen gläds ocb sk räckes af ett dander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
