Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den syntes högst förtiänt i philosophers hytta,
Som årbar til natur i låford sokte ståt.
Men Gud, som gifver ej sin ära någrnro androm,
Utaf gudomligt nit ocb ömkan tagen in,
Han lårde, at om vi i liuset icke vandrom,
Är fåfängt alt hvar oin man vill sig låggia vin.
Han lårde genom en, som fölgde första loftet,
Sin egen son, at alt hvad verldzligt fåfängt år,
Och at man felar i det rätta ögne-söftet,
Om man den store Gud ej fram för alt begiår.
Så blefvo Herrans baru i andanom påminte
Om huru hållas hör den ordning Gud befalt,
Och at vi. alle vi, vi åro aldels inte;
Men Gud allena, Gud, han år i allom alt.
Man lärde låta sig utaf Guds anda leda
Uli enfaldighet rätt scrn ett litet barn,
Och såleds undanfly all verdens våg den breda,
Som förer iiår och der i tusend’ nåt ocb garn;
Ty om enfaldighet ej giör oss barnen like,
Dem Gud til förebild oss allom föreställt,
Så ha vi ingen del uti hans höga rike;
Men egen klokhet oss då i förderfvét fait.
Ehvero enfaldig är Gud låfvar väl bevara.
Hans ord vil giöra den, som är enfaldig, vis,
Apostlar, Herrans män och hela andans skara
I all enfaldighet Gud gofvo lof och pris.
Hvar enda en, som vil Guds nåd och hielp förmoda,
Han varde, efter ord och Herrans ågen skrift,
Enfaldig uti ondt, men vis uti det goda,
Som endast komma kan af andans höga drift.
Hår lågs nu en i jord. som genom Herrans nåde
Har blifvit ånda fort der til af andan rörd,
Så at hon tydligt haft til bot för siålavåde
Om ren enfaldighet sitt samvets vittnesbörd.
Guds andas åvenvål, som bar med hennes anda
Bevittnat, at bon hört den store Guden til.
I barna enfaidhet gått bonom så filhanda,
At hon sin tro bar giort igenom fruchter gil.
Ty år af henne hår en sådan vishet byster,
Som vida öfvergått den största philosoph.
Fin« någon än, som år til åvigt lif uplyster.
Så vet han at det giors hvar enda en behof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
