Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Lindsten, I, ty värr no måtte ängsligt sakna
Så liuflig bus-musique; ty eder trogna vän
Hon såfver, kan ej förr än på den dagen vakna,
Då Guds basune-liud er henne gier igen.
Til ängslig klagelåt er glädie blir förstämder,
Er vakra lager blir ett mörkt cypresse löf,
Er linfva harmonie blir af en sådan skiämder,
(Af döden menar jag) som är i allo döf.
I saknen eder vän, som altid sammanstämde
Sitt ja med eder thon i så behagligt svar,
Ocb liuflig harmonie, at när man henne nämde,
Så nämde8 dygdens prof och ächta exemplar.
Men si, bvad båtar oss, at denna dageti qvilla?
I gå’n til henne väl, hon kommer ej til er,
Om 8kiönt för hennes skull uti det långa stilla,
Som fordom Orpheus 1 gofven eder ner.
Nej, gifven er tilfreds, hon med en ängla tuuga
Nu öfvar en musique högst öfver stiärne-tak,
Och får med helgons tal om den förening siunga,
Hvar til ert ächtenskap var blått en föresmak.
19.
Yttersta äre-minne,
då bok-hållaren uti kongl. ränte-cammaren, herr
Anders Holmstein,
igenom en sal. död detta vanskeliga uti säll åvighet förbytte,
som skiedde i Stockholm den 2 Januarii 1724.
Sen gamla redlighet, som Sverget fägnats af,
Hon lider efter hand, de redeliga gamla
Sig småning8 oss til men uti det mörka samla
Och taga sig en ro uti sin tysta graf,
De genom-drefne se sin lefnads sista vefva^
Vi lefve, du ocb Jag, som än ej lärt at lefva.
XY: 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
