Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3*7
20.
Trohetens äre-minne,
då kongl. maj:ts och riksens ränte-mästare, välborne herr
Erich Råfelt,
efter en salig död til sitt h vi lorum befordrades
den 6 Februarii 1724.
Sland de betrodde man, som Svea rike tiena,
Så lägges blek å bår på denne sorge-dag
En man, aom all sin tid til riket velat läna
Och hållit billighet för lifs och lefnads lag;
En herre hvilken har til vår och mångens trefnad
Upofrat ägen tid och all sin ädla lefnad.
Ett lius det lyser väl, men tär sig sielf i tiden,
En planta växer, dor, i det hon växer opp,
Vi täncka icke på den tid, som är förliden,
Men glömma at vi dö uppå vår ägen kropp;
HäUt de, som ofra sig til algemena bästa,
Och trogit med och mot i sielfva tiden frästa.
Herr Råfel t, hvilken bar sin ägen adel adlat
Igenom tro och vett, han vare Oss ett prof,
(Ett prof det ingen än, som är beskiedlig, tadlat)
Hur den, som redlig är, blir även tidens rof,
Han faller lika fult för dödens pilar hvassa,
Fast han sin trohet vist vid rikets ägen cassa.
Det är ej ringa ting at kafva uti händer
Och trogit förestå ett kongarikes pung
Än mer, att bli betrodd uti så ädla länder,
Om hvad som giöra kan en herre ocb en kung,
Om crona, nyckel, svärd, om äple och om spira,
Som pläga konungar på krönings-dagen zira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
