- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 15. J. Swedberg, H. Ausius, A. Amnelius, N. Tiällman, J. Schmedeman, P. Törnevall och C. Eldh /
392

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Eldh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ty är det tagit an utaf en christlig sed,

At rått, som rätta in ododligheteus tempel,

1 det man föredrar dem lefvandom exempel,

När en, som lefvat väl i jorden sättes ned,

At andra äfven må om dygden sig beflita,

När vi den godas låf i are-rninne rita.

Den gode tages an på tveggehanda sätt;

Ty först är ingen god mer’n endast Gud allena,

Se’n kallas äfven god den af den goda ena,

Formedelst tron bar fått en nåd at lefva rätt,
Ocb har si tt goda fått utaf det högsta goda,

Som vi af trones frucht pm denna siäl förmoda.

Guds fruchtan, hvilken är en alla dygders rot,
En visbets början, som naturen ofverskrider,

Har varit ledesvan vid alla hennes tider,

Och stvrt des lefnads lopp i både med ocb mot.
Ja giordt; ty Herren Gud behagat henne pröfva,

At hon sin christendom bar fått i värcket öfva.

Först getiom kiärleks-drift, då ömhets hiertelag
Sig ymnogt delat ut dem lidandom til bästa,

Ocb vetat springa bi sin nöd-beträngda nästa,

Det qådigt löfte har uppå den store dag,

Då Herren säja lär, sig sielfvan hafva niutit
Hvad som det minsta af hans barnom år tilflutit.

Se’n genom tolamod, som tog af Herrans hånd
Med tacksamt sinne upp det bittra och det söta,

Ocb veste at ett barn, som Gud behagar skiota
Ledsagas faderligt til rätta lifsens land,

Fast resan måtte skie igenom smala vägen,

Som bär bland tistel, törn och stenar är belägen.

Och så igenom hopp, som fäster ända fort
Vid ävighetens hamn förtröstans rika tanckar,

Och intet nöjes af at kasta sina anckar,

Vid jordens diupa dy ocb lågt belägne ort;

Men ser sig förestält, när döden löser bandet,

En bärlig resa upp til rätta foster-landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:11:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/15/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free