Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13.
Na lofvat vari Gad, som intet vill forkasta
Min bon, men med Bin hielep sig snarlig till mig basta,
Ja, ärat vari God, som intet vander bort
Sin godhet ifrån mig, roen bielper immer fort.
Psalm 69.
Sen psalm Davids om Rosena at foresi unga.
G
i.
od hielp mig, iag tigh ber, ty vatten går mig of ver
Alt in till mine sial och bvad som mig bedrofver
År det, at iag faar neer oti en diupan dy,
I vatten bottenlös at dränkas deruti.
Jag hafver ropat så, at halsen hees är vorden,
Och synen mig förgåås, för det iag bär på iordeo
Så långe bijda skall upå min God, forty
The, som mig hata, meer ån hufvnd båren blij.
3.
The, som mig atao skil forfolia och forhala,
The åre måcbtiga, iag moste det betahla,
Iag intet röfvat bar, min galenskap äodoch
Så vista Gad, som bäst sampt skulder öfvemog.
4.
Lät dem icke på mig till skam och nesa komma,
Som tig, God Zeb&otb, forbijda, dijna fromma,
Som sokia, Herre, tig da Gud af Israel,
Lit komma ey på blygd, ey lijda någon deel.
5.
Thy iag for dina skuld forsmädelse får lijda
Mitt ansicht, full af blygd thet kommit och så vijda,
At iag för mina bror är främmand och okiaad,
Ja,, mina modera barn tbe ha sig från mig vindt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
