Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14.
Nar lusten na var slekt ocb vore öfvermatta,
Ocb the an bolle på med fogla kiöt at åtta,
8å kom Gods vrede brot ocb drap så mangen siähl,
Ibland de yppersta af haset Israel.
15.
Men öfver detta alt de syndade an mehra
Och trodde intet på hvad onder Gud mond giora,
Derföre lät ban them doo bort och intet få
Hvad gott dem årnat var, men plägad ondergå.
16.
Når han na drap dem så, sin brot de då bekände,
Begynte sokia God och sig till bonom vende,
De komme väl ibug at God är tberas trost,
Ocb at den högste förr dem offta bar förlöst.
17.
Men docb var skrymteri alt thed som de med fohro,
Med munnen lugo de och så vanartat voroy
At deras hierta ey rätt fast til bonom var,
Men slepte hans forbund, som en otrogen skar«
18.
Lijkvål så ville ban barmhertig sig bevijsa,
Förlåta tberas brott ocb tberas plåga lijsa.
O, hvad en nådig Gud, ban såg dem vara kioti,
Som lijk ett väder fabr ocb snarlig blijr förödU
19.
De monde offta Gud, deu heliga, förtreeta
Och uti öknene till vrede mot sig reta,
De tänkte intet på hvad under, som hans band
Då gjorde, när ban bracht dem ubr Egypte land.
20.
Då, när ban båk ocb brun i bahra blod forvende,
Des Iijke8 många slags ohyror månde sända
Och andra plågor svår utöfver Pharao
Ocb bans hårdnackat folk, som uti Zoan boo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
