Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som mig tilförne bafft i tvang och under ook,
Som mig for måchtig är, aom mig är alt för klok?
Hau år en lijten dräng, men doch en Oud der jempte,
Han oeb hans lijke fleer år ej gott med at skiemta.
Jag rår min ovän ey at gee sig utbi taag
Med detta himmels folck, det ta ar min aann ey lag;
Aoteon staokara karl, Maraiaa ocb fått röna,
Hvad der på fölia plär, när gudar förvett lohna.
Har icke Hyacint, bur kår bon Pbæbua var,
Fått plichta med ain död för det bon umgådz bar
För dristigt med en Gud? Ett gammal ordspråk såijer,
At det fast rådlig år, det man dee stobra våijer,
Och at det ey år gott, do plåckar kyrsse-båbr
Med deo, som väldig år, dy det dig ångra lår.
Båst ar, att bvar ocb een sigb baller i sin skranckar,
Ocb intet qvållier sigb med altfor stora tanckar,
Båst år at bvar ocb een sigb baller honp med den,
Som år haos embne lijk, kan blij en stadig vån.
Det ar ett missförstånd, ett fehi, som skadligt finnes.
At man en sådan en, som stålter år til sinnes.
Som all sin doon och acbt i all tiog ståller an,
Hur ban båd dig och mig en gåog topprijda kan.
Jagh såyer, at man den så fritt vill underrätta,
Ocb hvad man sielfver kan straxt låta honom vetta.
Och såledz hielpan up, det år en fahrlig sank,
Ty der med flåtar man ett rijss til egen baak.
Så lenge som man seer, at hao dig kan beböfva,
Så långe lär han väl emoot dig vänskap öfva,
Men seen år gunsten all, det är för nog bekänt.
Ty det mig no en tijd, ty värre, sielf år hendt.
Sij, detta fick iag ey fro Venus bringa fore,
Hon hade mig förskont, om bon det skäl fått böra,
Hon låter såya sigb, bon år alf godan art.
Hon år lått öfvertalt, beqvåmer sig och snart.
Men hastigt fohr hon alf, ey kund hon längre blifva,
Dy bon ey gterna vil sin doon ved solskijn drifva.
Der skogga, skymning, ja, och barn morckret år,
Sij dber haar hon sio gång, der vil bon vara nir.
Det taar och bettre lagh; än var och annat mebra,
Som henne dreef sin kooss, deth roånde Pbæbus giöra,
Som år uhr bennes gunst aldeles gångeo aff,
Ty bao bamr speldt ett streek, som tbenne orsak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
