Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At ta sin doo i acht, ban berotar krolb oeb lood,
Musqueter, baodgever och lunta, som år good.
Skiepparen har fört uth sitt forrådsgodz ocb trosser,
Ocb styrtnaf» samroaleds, loodlijnor, glass, conipaser.
Alt ar nu kant, nu klart ocb fe el aa intet mebr,
Än den, som munstra skall och folket ofverseer.
Men 8ij captenen sielf, som iag i dag fatt höra,
Åhr ännu intet kJ ar, han vill först bröllop giöra,
Han skall i dag sta blank, seen innan några daar,
Han ropar: Ankar op, ocb lembnar brudeo qvar.
Hvad skall man saija hår, hvad skall man hårom dömma?
Fast battre vore ded om han ha blefvet hemma,
Han borde efter lag åtniuta gifte frijd,
Som år på åhr och dag, ey gå på tåg oeb strijd.
Men sij, ea selsam sak, pliår man så siöfolk gifta,
Först bröllop och så fort till sios och ankar lyfta,
Hör, båtzman, om ded år hoos ehr en sådan sedh,
I kunn’ ey blij i land, så tan då hustrun medh.
Men som ded ey går an, så syntes vara better,
At sioman ogifft blijr och frij om sijna fotter,
Fahr sedan långe nog, fahr flijt på siö och svall.
Hvad skall han hustru ha, som altijd fahra skall?
Oack, plog din ocean, gack båtzman till dio åker,
Ded står dig intet an^, at du ved qvinfolk råker,
Som handlar tiår ocb bcek; den år ey angenem.
Låt hoffman frija bra, han år dertill beqvem.
Jag tycker kalla ston sampt dunst och svall ocb våger
Giör, at en sioroan ey till elskog synlig dåger,
Jag menar, Astrild och hans moor ey råda så,
På hafvet och på land, dår blifva de ifrå.
Men doch om man bär rått vill saken disputera,
Så kan ded, som år sagt, slett intet gålla mehra.
Sey, kiåra, hvarför ey en sioman skal! få låf,
Sin egen hustru ha, så våhl som de i håff
Och uthi ståder boo? Fast Jyffter han sitt ankar
Seen han bar nys blit gift, så år hans vissa tankar,
At komma hem igen, år han då gifter man
Så finner han en våo, som honom fågna kan.
Han år ey huusvill då, han veet bvar han skall gåsta,
Vårdinna har han och, som plågar på det båsta,
Men hvad han har fortjent och ban har sammanspaart
Ded delar’n hustrun med, ded får bon nyttia snart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
