Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upäggimt måogen eeo vanartig afvundsfull
Som denne stora man ey kanoat vara hall.
Na, dod ar verideens gång, her Fleming han har lyebtat
Sin vandrings tijd hår deer, sin vag till himbla rijchtat,
Har fått sitt säte der bland flere slijke män o,
Som är* i minnet qvar, fast de än vandrat hän.
Klage- bch sorie-sing
ved dep välborne och boos Gad salige jungfruns
Charktt* von Nuatn
dödlige hedanferd, som skedde den thde Januari 1706.
Ilotth Ir na hädan ryckt
Af den bleeka llemaunen,
Som si dräper Hvaroda annan,
Han har hennes ogön lycht.
* Ach, hvad är hfif sorg och klagan,
At så from och ädel möö
Är, Helas, ifrån oss tagen,
Lotta Nammers hön år döö.
2.
Dygden sielf har saramalund
Klådt sig oti sårg, begråter
Een sin så vählartat dotter,
Som kår ligger kali om mund.
Frändcr, vänner, och än flera,
Som i dygd hön brådde på,
Seer man och ded Samma gi5ra
Och med våta kin ner gå.
3.
Den, som intet veet ännu
Hvad en bårder verld oss skänker
Och hur flycbtig hennes ränker,
Så koro bijt, min kära du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
