Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKIÖNHETEN.
Mig obefläckad se bohofs en rener spegel.
En domar’ opartisk, ey skumma ögon til,
I måst’ för mig dra in inbillningarnas segel,
Min glantz väsentlig är, ehrt pråbl ey spijsa vil.
Sielf tycka vara skiön, är ey hvad andra tycka.
I villien nakne ehr med mine fiädrår smycka.
VÄNLIGHETEN.
Det är en större konst af intet något giöra,
Än sättia något til där förr re’n något var.
Giör nå’n af fuhlhet spe, mån han sig sielf förföra,
Ty genom mig en slik den skiönste skiönbet bar,
Den täckhet, man då får, skijn mer än alla strålar,
Som skiönhets penseln sielf på flickors anlet målar.
FÖRSTÅNDET.
Jag är varachtig, när alt skiönt och vänligt tryter;
Jag följer siälen, när alt annat blir til mull,
Jag lijk som solen sielf min klarhet icke byter,
Fast stundom måln ha täckt min strålars dyra gull,
Fast skiön- och vänlighet mig stundom tycks bedraga,
Så hinna de docb ey mig til sin fånge taga.
SKIÖNHETEN.
Min jordske himmel är en labyrint för tanckar.
Min lifstids trägård är ett liufligt paradijs,
En siäl försnärjer sig 4 nät opstälte skranckar,
Där för eo älskande ey någon utväg sijs.
All sinnen genom mig förtrollas underliga,
Ey fisk elT fogel kan mig med sin flycbt un dstiga.
VÄNLIGHETEN.
En himmel skiönhet är; men jag är sielfva solen,
En trägård, jag dess prål och täcka blomster zijr,
Dess ställa lusthus är ett fängsel uppå johlen,
Min frögd det nät, bvar i bvar siäl beryckter blir.
Skiönhetens trollekonst en siäl i dåfva förer;
Men gifftet genomfar först mina socker-rörer.
FÖRSTÅNDET.
En ädel kiärlig siäl af mig sitt nöije kienner,
Jag ger en himmelsk lust förutan falska skeen.
Då hon sin kiärleks-eld ved mina strålar tänner,
Hon seen ey ångrar sig, ey lider nåusin meen.
Och som ey alla mig i deras kiärlek bruka,
Så plär ock olust snart alt deras nöije sluka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
