Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Didrik Granatenflycht
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var eij nog at bon de tvånne såta
Föräldrar I sin ongdora måste gråta,
Men miste seen och både man och barn.
En liuflig man, en liten vacker doter,
En sorg sig vist diupt in i biertat rotar.
O, dodseus gam.
Sorg har bon måst på annat sått nog bära
Och vågen så till tålamodet låra
Igenom svar och taggag afvunds skog.
Ed långsam siukdom bar dess kropp nog giåstat,
Seen döden skilde åth b vad kiärlek fastat,
Alt tills bon. dog.
Sorg otaf dem som henne trösta borde.
Soro ondt af godt och sart af sötma giorde
Dock uti ak, i Lust och: po^; förord-,
Hon tålte alt hvad vån och ovän talte,
Och bimlens tröst mot Verldens ängslan valte,
Till siälens frögd.
Hvar rättsint vän kan hennes dygd ey glömma,
Men en så redlig vänskap städz berömma, r
Hvars liufbet de med nöije hugnads ved.
Eij någon bar honjaökt til at förtreta,
Men sämjans väg å alla orter leta.
En vacker sed.
Af Cbri8to hon sitt namn i dopet vannit,
Med Christo hon sitt kors i verlden funnit;
Som Christas på sitt trettij tredie åhr,
Har hon sitt lif här på sitt nedre slutit,
Men evigt lif uti det öfre niutit,
Der bon väl mår.
Där mår hon väl, bar undgått alt sitt onda,
Det onda, som dess lif här qvällia monde
Och som dess tålamod dock öfvervant.
Na är hon där, bon jordiskt alt bespottar
Hos Gud, hos far, bos man, bos make, dotter
Och det är sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
