Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Salvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver
handelsmannen äreborne och högaktad
herr Anders Piongren
samt
den ädla och mycket dygderika jungfrun
Margaretha Biörkman
i Stockholm den 15 Maji 1740.
Kärleken*
Jag tror, at det är vildt och alt för illa valit,
At nu på alla ting just vändes up och ner,
Det kalla säjes varmt, det varma kallas kulit,
Den blinda rosas högt, fast han slätt intet ser.
Och den. som däremot bar skära ögnestrålar,
Nu kallås rent af blind, och blind man honom målar.
Hvad gagnar vara klok, der ingen klokhet gäller?
Fy, hur® är vår tid, nu blefven ond och vrång,
Den snälla heter trög, den tröga åter snäller,
En dvärg kan höjas up och göras fasligt lång»
Så går det gerna til; man håller sig vid skalen:
Jag ar därpå så led, at jag må bli helt galen.
Nog har jag budit til, at göra godt på jorden,
Nu bar jag stiftat frid emellan kung och folk,
Nu åter har det häudt at jag är skickad vorden
Til städer och til land liksom en sämjos tolk,
Ifrån den största borg intil det minsta näste,
Har jag mitt välde fört in nndfer himlens fäste.
Men det förtryter mig, at jag nu för alt detta
Skal bära up en blygd, som full är med förtret.
Jag vet ej horu jag skal kunna sinnet lätta
Ifrån en sådan harm och neslig ledsamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
