- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
16

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dock, icke som jag vill; nej fader, som tig täckes;
Ty, fast tben bitterhet, hvaraf min själ förskräckes,
Vid evigbetens qval allenast liknas må,

Så skall dock, oansedt tios grymma vredes låga,

Som hotar mig ännu med oundviklig plåga,

Min villja blott uti titt välbehag bestå.

Här visa, Gud och man förent, hvad bägge mägta;
Af smärtans känslo vill hvad mennskligt är försmäkta
Ty, ropar han om bjelp, tre resor efter ann’;

Men står som sanner Gud bönbörelsen i vägen,

Theo är för menniskan allena angelägen,

Hvar til han dock som Gud ej jaka vill ell’ kan.

Han, som var med i råd och villigt på sig lade,
Hvad Guds rättfärdighet mot oss i sinnet hade;

Så at han i vår stad sig sjef til döden dömdt,

Han står och nu tilreds at God med Gud försona,
Han ber ej eller så, som then sig ämnar skona,

£11’ then sin lydna root sin fader hade glömdt.

Han ber enstandigt, at oss tbermed ondervisa,

Hur ingen sanskyl 1 tröst, hugsvalelse och lisa
Förutan alvar bön af Gud förväntas må:

Han ber, ändock hans bön för vår skull houom vägras,
Hvaraf dock bonens kraft så öfverfiödigt stegras,

At vi för hans skull sen liksom med Herran rå.

Gods faders vredes press imedlertid vill trampas,

Mot helvete och död vill stridas, brottas, stampas,
Tills död och satan tapt, Gud sjelf sig 7unnen ger.
Min holde själe-vän, hvad kämpande blir tbetta?

Jag ser i andanom hur tbe tig sysselsätta,

Jag ser och rys’ tbervid, tu orkar föga mer.

Tins lifskraft är sin kos, tin andedrågt blir borta,
Tin mandom, fruktar jag, lär komma bär til korta,
Omsider tröttna af, ell’ ytterst gifvas opp,

Och fast tins Gudoms kraft går fyllest god therförc,
Blir dock marteringen theraf ofelbart större
För tin välsignade, menlösa själ och kropp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free