Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utktydaiig på det i kappar nthstackae titelbladet
til den åhr 1703,
efter k. Carl then Tolftes befallning
’Uthgåogne bibeln.
I, chri8tne, som den nåd och anda bos ehr finnen,
Sorn, rörde af Gad sielf, til Gud i kiarlek brinnen,
Och eder hiertans frögd betygen där I stå,
När I den helga skrifft som oftast låsa få.
Fast än ehr inre sial om ingen afbild vålar
Ån denne, dår Gud sielf sig i sit ord afmålar;
Så obegriplig stor, så utan ånda rik
På alt fulkomligt godt sig sielf allena lik.
Men om I någon gång lel’ skulle ögat sända
På detta titelblad, hvem vet det torde hända,
At til ehr bugnat I där funnen något slikt,
I nit och andackt ehr och edra tanckar likt
Här ses och sitter främst en helig uplyst qvinna,
Kring-strålat med en glans, som ägnar en gudinna.
Fast hon och hennes id så hög och helig är,
At med gudinne namn des höghet sker förnär.
Hon har en öppen bok, en griffel och en penna
Och sammanrullad skrifft, där med förstås, at denna
Den samma är och blir, som Gud har anbefallt
Historiskt tekna upp och samman skrifva alt.
Så väl de undervärck och stora hemligheter,
Det gamla testament med Mosen och propheter
Omtalat, lik som och det nya Gudz förbund,
Bygt på apostlars samt evangelisters grund.
Upå sitt bröst och barm bär hon den helge anda,
Den, hvad bon skrifva skal, sielf henne for tilbanda,
Och derför’ trampar hon föraktligt under fot
Den vederstygligbet, som hedna hopen trot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
