Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sonnét
til sin kiire matt assessoren herr
Elias Irenner,
npå den forstå Januarli anno 1691
•uLin van, jag skalle väl på Nyårs gåfror tåncka,
Så framt förmågan lik som villian vore god,
Oeb medellöshet ei for mig i vågen stod,
Då sokte jag med flit dig något nytt at skancka,
Dock vil jag deremot min håg på håfvor låncka,
Som ieke stå til fahis i bvarie köpmans bod,
Och qvinnor fordomdagz sig litet påförstod,
Jag vil i netta rim et dassin radar jåncka.
Jag tror at sådan skånck dig lårer båst behagn,
Den jag och ingen an bar ensam kåstat på,
Du kan, hvad borgat år, på intet såtf fördraga.
Vi stämmom öfverens, jag säjer lika så;
Man lår ocb aldrig mig ur sinnet knnria taga,
At lånte fiådrar bålst åt svanar illa stå
Ho rät besinna vil hvart hån sig tiden smyger,
Den acbte grant upå vårt nybegynte år,
Det grånar mer en brått, som snö ocb frost betyger,
Det åldras medan än dess fodzle dag påstår.
Det börjar först i dag och bådar oss vår ånda.
Som båst vi samkom år, bli våra dagar få,
Gud, evig gode Gud, bvars år ei återvända,
Hielp at vi oss i tid från veriden kunde slå!
Lär oss betrachta väl bur korta våra timar,
Ocb at vårt ögnableck oss skyndar til vårt mål,
Betåncka, bora slätt sig dock tilsammans rimar:
Vårt lif är skiört som glass ocb tidsens tand af stål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
