Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Doch, hvad mig mast fortröt. var at min sång>gudinna
Slog näsan upp och log och sade: Hör min qvinna.
Det handtvarck borde du härefter låta bli,
Det bär sig sällan rätt se’n sexti åhr förbi.
Där stod jag flat för det jag öfver min förmåga,
I otid mig så långt på diupet velat våga.
Och at min rime-konst mig slaget feelt som rnäst,
Då jag mig föresatt til giora’t aldrabäst.
Väl an då, tänckte jag, förr äuii jag mig vil sträcka
Dijt mina vingar ei el 1’ mina kraffter räcka,
Förr vil jag ställa fram min mening rätt och slätt.,
Allenast versen har sitt fall och flyter lätt.
Jag ämnar lika fullt min vänskaps*plicht betyga,
Fast icke genom ord som giäsande och drvga, •
En önskan redligt ment, är vänner bäst i lag,
Ett långsökt skryteri tvärt om til missbehag.
Til lycka, såte par, en ängla samman lefriad,
Ett långvarachtigt lif, ett sammanhang al trefnad,
Tilönskas ehr af mig, och på det nästa åhr
En arfving, som uppå ehr någondera brår.
XVII: 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
