- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 17. Samlade poetiska dikter af Sophia Elisabeth Brenner /
300

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af sådan ädel art ocli högst uplyste sinnen
Var den vi gommorn här, ty är i allas minnen

Des rena vandels lopp för graf och mörker fri,
Den andacht, som hon lät i sina böner lysa,

Den from- och menlöshet, som ingen nog kun prisa,
Blir oförglömd, nar hon lår stofft och aska bli.

Och fast man öfver alt des höga upbofs stämma,

Samt Bielkars stora namo i veriden vet berömma,

Så kan jag likväl här ei låta oberört,

Den forman hennes släckt för många andre nutit,

At krönte hufvun sielf med den sig sammanknutit,

Och en af deras ätt sig drottning nämnas hört.

Likväl förmåtte slikt så myckit icke verka,

At något högmods tekn man nånsin kunde merka
Hos den högsälla frun, som utur hiertat stängt
Hvad yppighet och flärd i skiöld och fana förde,

Hvad hennes hiertans frögd samt sinnes ro förstörde,
Och alt förmyckit var med verldens fiäs bemängt.

Så ringa som hon nu all fäfängbet har skattat *

Med så stor kärlek har den sålla frnn omfattat

Den, som si t hierta först med henne bafver delt,
Den ocb så myckit mer den skildnat nu beklagar,

Som ban med friska sår hvad öfrigt är försvagar,

Så at man tviHar om det nånsin kan bli belt.

Ocb bo vil biuda til naturen öfvermanna?

Sant är vi måste vid deri bogstes vilje stanna,

Dock faller kött och blod det offta myckit svårt;
Du menskiebarn, iag vil dit nöje från dig taga,

Det som du kärest har, och du skalt icke klaga.

Ho vet, om icke sielf propheten fann det bårdt?

Men den, som där emot vil rätzligt Öfverväga,

Hvad vi besittiom här och hvad vi där få äga,

Dijt den högst sälla frun igenom döden ländt,
Besinna at hon nu sin seger-crona vunnit,

Sin Je8um, den bon sökt och alt i honom funnit.

Hvad mån vi klaga då at oss for skada bändt?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/17/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free