Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
At skilljas har ifrån? Hur kan jag iiånsin tro,
At någon faller svårt til flyttia sådant bo.
Hur kan vår dyra sial, den en gang arnat vorden
I solens granskap bo, förlusta sig på jorden?
Hur kan hon ock med skiål här vinna kroppen kår?
En jordisk kropp, en kropp des höghet alt för når,
En kropp den tusen-falt olyckor under-kastat,
Med plågor ombevärfd, med kråmppor öfverlastat,
Hvars båsta närings safft i löndom honom tår,
Och döden, hvad som vårst, i egna faggor bår.
Men detta oansedt, ehvad för stora hinder
Oss kroppen skyndar til, han ålskas ey des minder,
8å Aristoteles syns deraf taga skiäl
At mena siälen mår ey utan kroppen vål,
Ty såsom kropp och siål, et helt tilsammans göra,
Så kon* de bvar för sig ocb skilde ingendera
Fulkoroligen bestå; år kroppen siålens del,
Så år på ntenskian vist, der denne fattas, fel,
Vår chrisleliga tro stadfäster ocb det samma,
Som lär at siålen skal på nyt sin kropp anamma,
På Herrans dome-dag och at då aldra-först.
Vår frögd fplkomnat blir, vår härlighet som störst,
Då jämväl denne kropp, som bär i mull förvaras,
Lär, fri för synd och död, där skiäras ocb förklaras,
Och hans bogs t sälle siäl, som jag för visso tror,
I Jesu rike rätt fullkomlig vara stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
