Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så distillerar jap den bittra dödsens galla,
Mig til en hälsnsaft och liuflig punacc,
Alt hvad en enda gång man händer förefalla,
Om det ei ångras skal, bör giöras med beske.
När något sorgligt då, när något dödsfall timar,
När någon kär elf känd til hvila sig begier;
Halst sen vår olycks storm från alla kanter stimar
Och rusar lil, som alt skull’ vändas opp och ner.
Ju mer mitt säjerverck sig då til ändan kringar.
Ju mer jag längtar dit. så at jag mången gång
Mig opp til Zions borg förut i tanckar svingar,
EU’ brister ut som här i en begrafnings säng.
I, som om verldens gunst så ifrigt ehr bemöden
Och bållen henne dvr i eder fantasi,
m w
Så at för hennes skull I siälen nästan döden,
Allenast kroppen må des bättre vid sig bli.
Hvad är det då, som I så träget efterfiken?
Hvad annat än ett blått förgängligt lyckans lån,
Där I på samma sätt som edra vederliken,
Som alt det samma ägt, måst innan kort ifrån.
Doch måste ingen tro sig sielf til meen och plåga,
At mäst de onde godt af verldsens goda ha,
A t det dem flyter til med öfvervigt och råga,
När de, som godt förskylt, så godt som mistom ta.
Bort bort med sådan tro, som länder oss til binder,
Och nekar oss at tro vår gode Oud om godt,
Som gier den ena mer, en annan åter minder,
Dock altid nog åt den, som nögd är med sin lott.
På fästet öfver oss bland stiernor och planeter,
Där syns den ena mer den andra minder klar,
Här nedre äfvenså, hvad fördelacbtigheter
Den ena menriiskian fram for den andra har;
Men lät oss icke tro det vara dygdens öde,
A t slita tiden bort i jämmer och besvär,
När allehanda lust och alltings öfverflöde,
Dem vrångom mediertid til byte lämnat är.
Nej ingalunda, nej, ändock det stondom lyckas
Dem ogudachtigom, at alt dem går i band,
De fromme däremot förgätas, tvingas, tryckas,
Så går det, God ske lof, och tvärt emot ibland.
När jag ger acbtniug på b vad sorger och förtreter,
Vår saligt döde fru i verlden genomgått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
