Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det til rikets heder giör,
Som mangen det förvissa tör,
Och tienar för de lärde,
Som grunda sina skiähl tber på,
Och lius i många saker få,
Det lämnas i sitt värde.
När en vid femton åhr begynt
Åt stafva på de gamla mynt
Och efter femti finner
En mörck ell’ möglot penning platt
Med runa på, det är en skatt,
Som ingen skatta hinner.
En sådan tror och ro’r sig vid
At, hvad han sankat i sin tid,
Giör folck och land förplichtat,
Lät vara at han råkar på,
Den samling har som minst ändå
Sin egen herre richtat.
En an’ igen är mera mon,
Hur’ Herrörd, Rolf och Trygvason
Och slika kämpar flera
Må hyfsas opp och tryckas bär,
At än, så mycket giorligt är,
På papperet bravera.
Om någon af dem råkar få,
Hvad som hans håg har lekt uppå
Och i hans låda felar.
Hvad är det? Jo, en rostig pihl,
Ett klösterbref på gammal stybl
Och makan egodelar.
Mon ei en sådan står sig väl,
Som giör sig så til rikets träl,
At han sig sielf förgiäter,
Sin plicht mot riket vet en hvar,
Men korsse sig den korsset har,
Så han kan sittia täter.
XVII: 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
