Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Infallande tröste-to nekar
vid fordom välborne« nu bos Gud evinnerligen salige,
herr Johaa Hårlemans
alt for tidige frånfälle, som skiedde
den 15 Januarii åhr 1725.
J&äti sällan händer mig, hvad dene gången händt.
Sen jag milt sinne rört och hiertat öroas känt,
För thet vår Hårleman står andelös på båren,
Spors, men jag vet ei hvad för lönligt inom mig,
Som yrkar då och då, pass på til grnfva tig.
Fast han år bädanrycht i bästa ungdoms våbren,
Så vet, vår lefnad bör ei skattas efter åhren.
Hans liiärta bvaruti sig ingen falskhet fäst,
Hans mun, som talte sant, doch erbart aldramäst,
Hans fromma upsyn samt hans altid nögda sinne,
Hans lijf, som oförskräckt vid dödens ankomst var,
Hans död, som han i lifv’ å nyo vexlat bar,
Alt thetta är så väl bevarat i mitt minne,
Al tröst och saknad stå som blandade där inne.
Som solen, när hou här ifrån oss afsked tar,
Sen bon, med lust och lius oss gladt och gagnat bar
Man hennes blomma ser sig efter henne vända,
Den hon med gunst igen bemöter likaleds,
Sitt eget aftryck teer i blommans utankrets,
Sitt kännemärke ther med strålarne vill tända;
Så förefaller mig vår salig dödas ända.
•m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
