- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
9

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Söndagen Quinquagesima.

Din försmädliga död da sjelf, min frälsare, kungör
För dina vänner i dag, som troget följa dig efter.

Villigt trädde du nu dina grufliga bödlar i möte.

Plågor vänta dig här, ja, korsens smärtliga pina.

Men förstodo de det? Nej, minst de kunde begripat,

Fast du tröstade dem med fast försäkran at upstå.

Si, den blinde, som bär vid vägen sitter i mörkret,

Har ju klarare ljus, än de, som kallas apostlar.

Hans förklarade tro dig sjelf som frälsare fattar.

O, du saliga tro, som tror, fast icke du skådar.

1 Söndagen i fastan.

Fastan börjas i dag, men blott til namnet hon hålles.
Andlig fasta behöfs, som mer är Gudi behaglig.

Cbristus fastade sjelf, då djefvul n vågade fresta’n.
Djefvulen äggar ibland vårt kött til skändelig otro.
Verlden retar ibland vårt kött til stolthet och högmod.
Köttet retar ibland til vällust, rikdom och ära.

Gud dig frestar ibland, dock frestar han icke til ondo.
Tron är segren i strid mot verlden och hela des anhang.
Tron är segren i strid mot döden och bellvitis anfall.
Fastan dämpar ibland vårt kötts obändiga lustar.

Dock är bästa gevär at kämpa och troliga bedja.

2 Söndagen i fastan.

Här en qvinna vi se, som tros-hjeltinna kan beta
Tron försökes i dag och pröfvas ovanliga länge;

Dock försvagas hon ej, men mer hon växer och ökes.

O, du mägtiga tro! Gud teg, des mera du ropte.

O, du mägtiga tro, som snäses och icke vil afstå.

Forbon plägar ibland et blödigt hjerta beveka;

Här hon vises trtaf och får et snöpligit afslag.

O, du ljuflige mun, som så kan visa dig hårdan.

O, du mägtiga tro, som dock är ifrig i bönen.

Fast du ligger i stoft, du dock des svårare snubbas.

Men, hjeltinna, dit hopp får dock på sidstone segra.
Qvinna! Din ifriga tro Gud sjelf förundrades öfver.

Tro, som vinner i kamp, med seger och äro bekrönes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free