Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunskaps början af alt, är at vishetena köpa:
Sälg hvad rörligit är och kop dig vishet i stället.
Henne du sätt högt up, så skal hon uphöja dig åter;
Kasta dig henne i famn, så skal du til äro befordras,
Och din hjessa skal hon med nådens smycke bepryda,
Ja, hekröna dig här med en oförvanskliga krono.
Hör mina hud, min son, så når du til årena tnånga!
Jag dig visar upå vishetenas herliga vägar,
Jag dig leder upå de rätta och riktiga stigar,
At när du dina steg skal taga, du varliga vandrar,
Och niå stöta dig ej, när du dig skyndar i loppet.
Tuktan anamma med akt och lät ej fara des aning,
Fly som en orm och pest de ogudligas afvoga stigar,
Gack ock aldrig uppå de vrångas skadliga vägar.
Vik derifrån, gack ej derpå, vik snarligen undan:
Ty de såfva dock ej, förn de fåt göra det onda,
Och de lägga sig ej, for’n de fåt skada bedrifva.
Ty de föda sig af det bröd, de oredliga samlat,
Och de fylla sig af det vin, de röfvat af androm.
De rätfärdige på sin väg förträffliga skina,
Såsom ljuset i dag vid middags solena lyser.
Men förskräkliga mörk den väg de ogudlige vandra,
At de omögliga se, hvarpå de i mörkrena stöta.
Akta min ord, min son, til dem bög städse din öron,
Tänk derupå hvar dag och göm dem troget i bjertat,
Ty deras hälsa och lif, som dem förvara, de blifva;
Och förträffliga bot för kroppens skadliga smittor.
För hvad i verldene fins dit hjerta du noga bevara,
Ty derutaf har ju vårt lif sin början och ända.
Lät vanartighet ej din mun och tungo regera,
Och lät arghet ifrån dina läppar fjermare vara.
Sneda med ögonen ej, rätt fram för stegena skåda.
Gack på stråtene rätt, så skal du befästas i gången.
Ja, gack stråteua fram, vik icke til endera sidan,
Och väud foten ifrån den vrånga och skadliga vägen.
5 Cap.
Okyskhetena fly, men 1 ef med makan i kärlek.
Älsklige son, gif akt uppå min kärliga lärdom,
Och mina rätter och ord lät villigt fatta din öron,
A t förnuftiga råd du stads må rätta dig efter,
Ocb dine läppar utaf vishetene fuktade varda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
