Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 Cap.
Ljus och mörker emot hvartannat harolika verkan.
Fadrens karliga näpst god barn förnuftligen hora,
Men bespottare slå fölåldrars bannor i vådret.
Frukten utaf sin mun skal den rättfärdige njuta,
Men den ogudelig år, sin frukt af vrånghet och orått.
Den som tungona styr, han lifvet noga bevarar,
Men förderfvelse är, sina lappar i dårskap at öpna.
Si, den late begär, men får dock icke sin önskan,
Men den flitige skal få nog och rikliga mättas.
Den rättfärdige bär til lögn och ränkor en afsky,
Men den ogudlige gör sig stads förhatlig och utskämd.
Den, soin redliga går, den skal rättfärdighet akta,
Men den syndena gör, skal ogudlighet äudtliga störta.
Månger prunkar, och har dock föga elf intet i pungen,
Månger klankar, och har både hus och skrinena fulla.
Rikdom löser ibland ens lif från döden och häkte,
Men den fattige tål ej rikas bannor at höra.
I sit prydliga ljus skal den rättfärdige skina,
Oförmodliga släcks den vrångas skenbara lykta.
Bland högmodiga får man tiätor stundligen höra,
Hos förnuftiga män får man vishetena finna.
Gods skal minskas, utaf fåfängelighetene samladt,
Men dens idogas hand sit gods skal märkligeri öka.
Långsamt väntande är för hjertat olidelig ängslan,
Men fast hugnligit är, när det förväntade kommer.
Sjelf sig störter i nöd, den bud föraktar at höra,
Men den budena gör, skal rikliga varda belönter.
Visas lärdom och ord år lifvets ymniga källa,
Ho dem fölger, han ock från dödens snaro befrias.
Täekligit är förstånd och gifver mänskone nåde,
Men bedrägelig är den väg, bespottare vandra.
Kloker uti sine sak ser sig förnuftliga före,
Toker tvert deremot utsprider stundliga dårskap.
Sjelf i olyckone skall en vrång budbärare falla,
Men den redliga bud bär fram, skal läka det onda.
Armod och hån har den, som fräckt slår tuktan i vädret.
Heder har han deremot, som tuktan noga bevarar.
Själene ljufiigit är, när man kan vinna sin önskan,
Men för dåromen är det ledt at lemna det onda.
Den förkofras i vett, som får en visan i sälskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
