Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upiät munnen i kraft, at rätt och visiiga döma,
Och den eländiga fräls och i nödene rädda den armar
Hvilken af himmelen är med dygdig qvinno benådad,
Ädlare visst är bon än gull och dyrbara perlor.
På des redliga tro kan mannen tryggliga lita,
Torf och frukta sig ej, at spis skal fattas i visthus,
Ljuft hon dagliga gör, ej ledt tilfogar hon hånom,
Ja, des kärlighet oks, så länge de lefva tilbopa.
Lin hon köper och ull och gerna med bandene slögdar.
Köpmans skeppet i fart hon liknar och årligen hemtar
Från aflägnare strand, hvad tarfvas i lador och huset.
Tidligen hon står up, ja långt för solenes upgång,
Tager födona fram til folk och pigor i gården.
Tarfvas en åker och äng, hon strax gör köpet och handlen,
Vingård lägger hon an, och fruktena skaffa des händer.
Ländena gjordar hon om, förstärkande händer och arniar,
Granliga märker hon ock, hvad bäst kan främja des handel,
Och des lykta skal ej hos henne om nattena släckas.
Handena räcker hon ut til rocken at ullena spinna,
Och med skickliga grep des finger sländona fatta.
Handena knäpper hon ej hårdt til, men rundliga gifver
Dem nödtorftiga bröd, dem nakota nödiga kläder.
Köldena fruktar bon ej, ej snö kan skada des buse,
Ty des väggar och hus är klädt med dubla paneling.
Hon til prydnad uti sina rum gör sköna tapeter,
Silke och purpuren hög är hennes prydlige klädnad.
Hennes lycklige man är prisad och ärad i porten,
När han sitter i lag med landets herrar ocb äldsta.
Linne bereder hon ock upå sin konstiga väfstol,
Som förträffligit är, och det til krämare sälger,
Jämväl bältena rar och konstigt stickada kjortlar.
Flit ocb renlighet är des hvardags prydlige bonad,
Lustighet är des ro, förnöglighet henne befredar.
Munnen hon opnar i tid med vett och träffliga vishet,
Täckliga läro och råd framföra des artige läppar.
Granliga skådar hon ock, huru alt må skickliga tilgå
I des lador ocb hus; ej brödet hon åter i lätjn.
Hennes dygdige barn, des väl upfostrade söner,
Stå kring henne med akt samt henne de saliga prisa,
Af sin Ijnfliga man bon får dock största berömet.
Döttrar i landena fås väl många af rikare villkor,
Men da, säger han,- äst förnämst bland alla til aktas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
