Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stoppa din Öron igen, när spottare smädliga tala.
ögat rifve man nt, när det vil reta til otukt.
Foten stympe inan af, när han vil löpa til ofärd.
Munnen bruke man ej til nästans skändliga baktal.
Tungan bruke man ej til svordom, bannor och eder.
Tungan spare man ej, at därmed prisa den högste.
Hjertat fäste sig ej vid verldens syndiga lustar.
Hjertat lyfte sig upp högt öfver stje^nor och bimlar,
Kroppen vältre sig ej i lustans syndiga gytja.
Själen vände sig ej från Gud til verldenes afgnd.
Stoppa ej örat igen för den, som ropar i nöden.
Tårar falle man ej för barn, som mistas i lindan.
Tårar spare man ej, när själen våndas af ångest,
Tårar presse man ej ur värnlösa enkones ögon.
Ögat gråter ibland, men hjertat lönliga glädes.
Hjertat svider ibland, fast glädjen lyser ur ögon.
Ögonen ängsla de ting, som stygg och faselig äro.
Munnen skölje man ut, forsumad luktar han illa.
Näsan frögdas af alt, hvad godt och ljufliga luktar.
Lukten plågas af alt, hvad vidrigt sticker i näsan.
Gomen kitslas af alt, hvad sött och ljufliga smakar.
Synen fägna de ting, som skön oeh dägelig äro.
Känslan reta de ting, som kroppen ljufliga kitsla.
Hörslen kraftliga rors af spel och ljufliga stämmor.
DÖf olyckelig är, som fånig i sälskap han anses.
Blind beklagelig är, men dumbe är ynklig och usel.
Dumbar gifte sig ej, en blind må taga sig hustru.
Ungdom flygtig och yr, är mest för farlighet utsatt
Mandom traktar i tid at komma til heder och ära.
Aldren samlar ihop, men vågar näpliga rörat.
Tiden låte man ej gå bort utur handene fruktlöst
Magen fylle man ej med mångslags kryddade rätter.
Hälsan kostelig är och bör des ömare vårdas.
Sjukdom gagnar ibland och gör de flygtiga spaka.
Lifvet våge man ej för oförväget i faran.
Rösten tappar utaf, när hörslen svagare blifver.
Örat fägna de ting, som väl och ljufliga klinga,
örat skada de ting, som starkt och grufliga dundra.
Hugg förhärdar en ung, förmaning snarare bjelper.
Felsteg rätte man up med godo, men icke med ondo.
Bofstrek straffe man af med ris bos illaka sinnen.
Tröghet muntre man up med löfte hos bögliga sinnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
