Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mången skryter, och bar dock fog, at snarare skämas.
Mången lejona lik är dock i hjertat en hare.
Midt bland röfvare går en ledig vandrare trygger,
Då bland egna man är, som rik, ej säker i bygden.
Gråta och sacka, det är en skrymtares heliga märke.
Mången har bannog i mun, men dödligt etter i hjertat
Mången gråter, och har dock fog, at snarare glädjas.
Lyckan hjelper ibland långt mer, än vetskap och insigt.
Mången kommer i rop af lyckans blotta befordran.
Klåparen ofta beröms, när duglig mästare tadlas.
Dåren tros vara vis, så länge han tiger i sälskap.
Qvinnors dägelighet kan lätt bedraga de kloka.
Artighet har bestånd, men fägring snarliga mistes.
Vetskaper hata de mest, som minst begripa de samma.
Dåren kännes igen, änskönt han sväfvar i siden.
Odygd kännes igen, änskönt hon sitter i purpur.
Äran kännes igen, änskönt hon klädes i valmar.
Lögn, huru fager bon är, syns ändock sminket igenom.
Sanning trycke man än, dock nndertryckes hon icke.
Korset Jjufligit är, fastän det klämmer i början.
Likna ej hunden i smak, som går til förriga spyor.
Svinet, nyliga tvådt, sig sölar i gytjone genast. 1
Vargen bar ej försyn, at röfva de teknade fåren.
Dåre kan ej sit tal, ej åsnan dölja sin öron.
Gåfva behagelig är, som gladlynt gifvare skänker.
Den, som gifver i nöd, hans gåfva är dubbel i värde.
Bättre är litet i lugn, än mycket i buller och oro.
Tvång osmakligit är, naturligt lynne behagar.
Strid ej strömen emot, men fölg naturliga driften.
Statt i början emot, försent är, vanan at ändra.
Klåpare kännas igen, godt verk sin mästare prisar.
Klåpare tage man ej, när duglige mästare finnas.
Vanan, gammal i gård, kan svårliga drifvas ar huset.
Dygden kännes igen, änskönt hon ligger i bojor.
Sanning kännes igen bland hundrade sminkade laster.
Knekt har knekta-maner, en dåre har dårliga fukter.
Klädde man åsnan i gull, så sitta doch öronen ute.
Apan en apa är lik, änskönt bon klädes i sammet
Sände du so’n til Rom, som so dock kommer hon åter.
Oket i förstone svårt skal ljuft på sistone blifva.
Slappes kärleken in, så kan man svårliga dämpan.
Står du lystnan emot, så kan du lätliga qväfvan.
Står du synden emot, så kan du mota des utbrott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
