Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kistan snarliga* töms, när intet lägges i stället.
Desto drygare kall, des större och drygare räkning.
Räkning göre man ut, strax belre, än görat i morgon.
Gud skal löna dig alt, hvad du din näste beviser.
Gud skal löna dig alt, så väl det goda som onda.
Nögdast skiljes han hän, som minst i verldene lemnar.
Lättast skiljes han hän, som rättast stråtena vandrat.
Misnögd skiljes han bän, som lemnar otaliga skatter.
Glad ur verldene far, den städse bar lefvat i sorger.
Sorgse ur verldene far, den städse har lefvat i glädje.
Fortast slipper han ut, som går med skräppone ledig.
Fortast blifver han bän, som minst af verldsligit hindras.
Dygden ligger i träck, af röfvare dödliga sargad,
Stadna levit och präst, och för den slagna til bärbärg.
Både levit ocb präst förbi på stråtene vandra,
En samarit man knapt bland hundrade vandrare finner.
Den vid stråtena sår, tom skal för ärtor han böstar.
Den, som lära begär, ban bör ock tidliga börja.
Eld ej släcker en eld, bårdt ord ej stillar en argsint.
Hand bör tvättas af hand, så blifva de tvättade bägge.
Ulfven känner en ulf, och tjufvar känna hvarandra.
Trifven moder ibland en rifven doter har upfödt.
Stämd är lätliga skrämd, som föga är kunnig i laggång.
Armod råkad i nöd, förgäfves bjelpare ropar.
En kan omögligen alt, hvar konst sin mästare fodrar.
Gudeligbét står främst för christliga dygder i spetsen.
Karg den snåle beler, en fråssare drinkare lastar.
Svart är snålhet i syn, och svart ej sällan i drägten.
Mången skänker en hatt, och kappan han äskar i stället.
Gull förvandlas i mull, hur kan det trösta de rika?
Torftigbet ängsle dig ej, ocb rikdom fängsle dig icke.
Den, på jorden bar alt, bar fått så mycket ban önskar.
Fulast girighet är i drägt, som gudlighet härmar.
Gudlös önskade väl, at själen blefve til intet.
Arm har fägnad i Gud, på Gud förtröstar han endast.
Rik bar fägnad i gull, på gullet liter ban endast.
Den, det timliga sökt, med rätta det eviga mister.
Störst bland timligit alt är krops ocb själenes hälsa.
Ondt man bote med ondt, och godt med godo bemöte.
Paddan sättes ibland at plåga den ena den andra.
Tåligt drage man alt, ty plågor otålighet öker.
Liten i kropp är snabber i lopp, den fetare trotnar.
XVIII: 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
