Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst är täflan i dygd, men värst är täflan i laster.
Ofta man ångrar et ord, men tiga man aldrig bar ångrat.
Bäst ban sofver i säng, som minst kan känna dess hårdhet«
Ärlig nesa det är, for dygd skull mista sit bufvud.
Hvar man lefver ocb är, är fosterlandet i minne.
Tröst ej uslare finn’s än den, som sokes i bränvin.
Tröst bör sökas i nöd hos Gud, som bjelper i nöden.
Yerldsligt söker en ung, ocb verldsligt söka de gamle.
Ifrigt söke vi gull, som mull på sidstone varder.
Ifrigt söke vi mull, til dess vi läggas i mullen.
Gullet söke vi mest, men gullets skapare föga.
Gull förgängligit är, men Gud beständig och evig.
Evigt söke man balst, på köp det timliga gifves.
Sök beständiga ting, och lät de flygtiga fara.
Lifvets sidste minut gör mänskans eviga sällhet.
Mänskan dagliga bör sin dödlighet ofta betrakta.
Döden dagliga slår, dock skrämer han icke de säkra.
Vaker snarligen up, I säkre ocb dödlige dårar,
Dårligt sinne det är, som blott det flygtiga söker.
Lifvet vårde vi mest, på döden föga vi tanke.
Kroppen sjuknar i dag, ocb strax man läkare kallar.
Själen, dödliga sjuk, dock minst på läkare ropar.
Mänskan lefva begär, änskönt bon ligger i plågor.
Mänskan lefva begär, änskönt bon tryckes af armod.
Mänskan lefva begär, änskönt bon sitter i bojor.
Mänskan lefva begär, sit sidsta bon föga betänker.
Ach, förvända begär, nöd, bojor och armod at älska!
Ung man qväder i dag, på döden tanke de gamle.
Frisk man qväder i dag, på döden tänke de sjuke.
Döden dagliga slår så väl de gamla som unga.
Döden dagliga slår så väl de friska som usla.
Döden dagliga slår, dock bättra sig icke de fräcke.
Gifve ej läkaren hopp, der bättring föga kan hoppas.
Hoppet svikligit är, ocb tidt den sjuka bedrager.
Frisk vare städse beredd, och sjuk sit sidsta betänke.
Slår man döden ur båg, så slår man själen i glömska.
Slår man döden ur håg, så far man slutligen illa.
Tänk på döden i tid, forr’n vettet famlar i mörker,
Den, soro dagliga dör, har lifvet i döden at ärfva.
Om du lefver i Gud, så dör du slutliga saligt.
Gudlig lefnad i tid har säkert cbristelig ända.
Ände på femte delea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
