Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tron är mägtig ibland, ibland hon kämpar i svaghet.
Tron försvagas ibland i sorl och verdsliga sälskap.
Tron försvagas ibland i verldens syslor och omsorg.
Tron förvillas ibland och liksom råkar’ i mörker.
Tron, som pröfvas ibland, alt större och starkare blifver.
Tron allena det är, som gör vår timliga sällbet.
Tron allena det är, som gör vår eviga sällhet.
Tron allena begär, med tron allena du segrar.
Hoppet vänder igen, beständigt kärleken herskar.
Evig kärleken är, från Gud bar kärlekeu ursprång.
Skaparen alskar igen, så snart man börjar at älskan.
Här är kärleken is, bos Gud han brinner i låga.
Ordfast kärleken är, hvad kärlek lofvar, han håller.
Gud, som kärleken är, skal kärleken berliga löna.|
Kärleken är vårt lif, vi födas och aflas i kärlek.
Kärleken är vår spis, ty bäst vi trifvas i kärlek.
Kärleken är vår skrud, ty bäst vi prydas i kärlek.
Kärleken är vårt alt, alt annat föga vi akte.
Kärleken är så stor, som Gud i sit eviga välde.
Alt hvad timligit är förgås, försvinner och ändas.
Kärleken har bestånd och trotsar oändliga tider.
Hoppet varar i tid, men tager i döden en ända.
Kärlek börjas i tid och sedan oändliga varar.
Kärlek fägnar i tid, sen fägnar och hugnar han evigt.
Men beklagligen, ach, nu platt är kärleken utsläkt.
Tron, som segrade förr, är nu förvandlad i vantro.
Hoppet i villone far, som skep utan ankar i vågen.
Kärleken är nu vänd, från Gud til verldenes afgud.
Gull, de girigas hopp, har gudliga kärleken utstängt.
Gull, du vördade gud, åt dig man hjertat har offrat.
Gull, du kärlige gud, du nu ny kärlek har uptändt.
Gull, du stämplade mull, hvad kan du din ägare gagna?
Gul), du snöda metall, du jordens drafvel och afskrap,
Dårars fägnad och hopp och tokars dårliga nöje,
Anden odödelig är, ej kan det dödliga mättan.
Anden oändelig är, han minst kan mättas af ändligt.
Själen omättelig är, allena det eviga mättar.
Haf din fägnad i Gud, alt annat omögliga fägnar.
Gud allena begär och fråga ej himmelen efter.
När du skaparen har, så lät det skapade fara.
Helvite fruktades ej, vore djefvulen icke der inne.
Himmelen önskades ej, om Gud ej himmelen ägde.
XVIII: 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
