Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanken fortare far än trots vi blinke med ögat, »
Tanken snabbare far, än sjelfve yi kunne begripa,
Tankan fäste man ej på det, som glimmar i vériden.
Tankan sänke man ej för djupt i verldsliga träcken,
Tankan lyfte man up från jordens gyttja til himlen,
Alt hvad i verldene finns gå mänskans tankar igenom.
Tankar skape vi snart, men sällan blifva de gode,
Tanken stiger ibland djupt neder i jordenes afgrund,
Tanken stiger ibland högt öfver stjernor och himlar.
Tanklös fänaden är, men tänka är mänskone medfödt.
Tanken renas i Gud, men smutsas i jordenes äfja.
Ach, hvad dåriiga ting dit bjerta, o mänska, begärar.
Endast himmelen har, hvad mest kan fylla din önskan.
Olika tankar och art man finner i hvarje regering.
Seder lämpa sig ock alt efter tiden och orten.
Nu vi kalle behof, hvad ’manskan föga behöfver.
Armod kalle vi nu, hvad förr man kallade lagom.
Mening följe man ej, men sanning följe man altid.
Oftare sant ej hörs, än då man läser i biblen.
Mening straffe man ej, så frarht ej irrig i lärån.
Alle de skapade djur, bar bvart sin syslo, sit arbet.
Arbet gagnar ibland, ibland det merkliga skadar.
Spinnelen idoger är, men foga hans arbete gagnar.
Gräsmatk idoger är, men skadar blommor och örter.
Frera än pesten ibland en gudlös skrifvare dödar.
Jordbruk ligger i vrak, sen granlåt blifvit et haudverk.
Mänskans arbet och id var jordens skötsel i början.
Arbet loBigit är, som nästans nytta befordrar.
Arbet skadligit är, som sinnens veklighet alstrar.
Smed föraktelig är, en gran låts-m a k are rosas.
Lätjan vekliga gör, men kroppen styrkes af arbet.
Jagt med rätta beröms, ty jagt gör bärdiga lemar.
Eelga dit arbet i Gud, så skal det lyckliga slutas.
Arbet roar ibland — jag leds vid, klaga de late.
Ledsnan drifve vi bort, så snart vi gripe til arbet.
Ach, hvad nöje det är, at läsa i nyttiga böcker.
Ach, hvad nöje det är, med visa at dagligen omgås.
Snart vi ledsne vid ett, och snart vi ledsue vjd annat.
Ledsnan födes och oks, ju mer man lefver i vällust.
Ledsnan drifve vi bort, så snart vi måttliga lefve.
Själen lyckelig är, så snart bon kommer i frihet,
Själen lyfte sig up, så kommer hou åter i frihet.
XVIII: 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
