Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vobis. Kejsaren kom at se dem och ville ändteligen
haf-va dem fallskrefna, det Bathyllns icke förmåtte, men
Vir-gilius gjorde på detta sättet:
Hos ego versiculos feci, tillit alter honores.
Sic vos, non vobis, nidificatis aves.
Sic vos, non vobis, vellera fertis ovcs.
Sic vos, non vobis, mellificatis apes.
Sic vos, non vobis, fertis aratra boves.
Det är:
Versernajhar gjort, men en annar vunnit har hedren:
Således ickf för er, I foglar byggen i träden.
Således icke för er, I far ock ullena bären.
Således icke för er, I bin hopsamlen er bannog.
Sålt des icke för er, mine oxar, dragen I plogen.
I så måtto vardt bedrägeriet uppenbaradt, dervid
Vir-gilius vann så mycken heder, som Bathyllus skam.
Vår Virgilius var dessutan i sådant anseende, som
Tacitus berättar, at det romerska folket stod af vördnad
up, när dess verser förelästes uti det allmänna. Juvenalis
håller honom allena före, at kunna jämnföras med
Home-rus, och Statius, sjelfver en ibland de största poeter,
til-talar sin bok. om det Thebaniska kriget:
—–––––-Nec tu divinam Æneida tenta,
Sed longe sequere 4* vestigia semper adora.
Det är:
Fresta ej på, min bok, at träda Æneis i bredden:
Fölg långt efter i spår, och ständigt fjätena vörda.
Då denne Virgilius hölt på at arbeta ut sin Æneis,
föll han i en tvinesot, uti hvilken, när han märkte döden
instunda, ville han ändteligen hafva detta verk upbrändt,
emedan han hölt det för ofullkomligt och ännu icke väl
utarbetat, fast han hade redan haft det ellofva år under
bänder. Men hans närvarande vänner, Tucca och Varius
hindrade honom derifrån, hvilke ock efter Virgilii död,
som timade, efter de flestas mening, uti Calabrien, bragte
verserna uti ordning och utan ändring tilstälte dem
kejsaren. Poetens lik vardt efter egen åtstundan i lifstiden på
kejsarens befallning fördt til Neapel och begrafvit med et
epithapbium, det han kårt för döden skref öfver sig sjelf:
Mantua me genuit, Calabfi rapuere, tenet nunc
Parthenope: cecini pascua, rura, duces.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
