Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detta rikes krig med Sverige, b vars ständer nästan
samtidigt utsago samme prins till arfvinge af den svenska tronen.
När Triewald sålunda sett alla sina ljufvaste
förhoppningar, grundade på kärlek till fosterlandet, gå förlorade,
så började hans lifskrafter Ögonskenligen att aftaga, och
han fick icke ens upplefva den dag, då hans dåvarande
furste, hertig Adolf Fredrik, valdes till svensk tronföljare.
I Augusti månad 1742 började han känna en stark
tryckning öfver bröstet, som oaktadt läkares omsorg likväl
fortfor, slutligen Öfverfölls han af en sådan mattighet, att han
den 21 Januari följande år måste intaga sängen. Dagen
derefter begärde han delaktighet af den heliga nattvarden
och afsomnade om aftonen den 23 Januari 1743 “stilla
och roligen ifrån en vidrig verld, men ett med dygd och
ära uppfyldt lif af 54 år och 9 månader.0 HanS vän och
landsman, baron Carl Marderfelt besörjde hans begrafning,
som var anständig ocb hederlig. Sedan hans döda kropp
blifvit visad några dagar på ett castrum doloris i hans bus,
blef hau den 28 Jannuari under alla klockors ljud förd
från Kiel till Bordisbolm, der hertig Carl Fredrik förut
låg begrafven, på det han äntligen skulle få hvila bos det
vördade stoftet af en prins, som hao i fjorton år af sin
bästa ålder med så mycken möda, lust, motgång och
underdånigt nit hade tjenat.
Olof von Dalin beskrifver Triewald sålunda: “Med en
behaglig utvärtes skepnad egde han hvad man kan kalla
bjerta och vett, sanning var det han af all ting högst
älskade såsom en utstrålande kraft af Gud, och osanning var
hans leda. Han var glad och fri i umgänge, men egde i
fullkomlighet konsten att tiga, så att han vid alla tillfällen
gaf största akt på sitt tal och sina åtbörder. Han var
duglig för sådan vänskap, som verlden så sällan ser och som
är färdig att uppoffra sin egen lycka för en annans tjenst.
Så älskad och så förnöjlig han var i sällskap, så glad var
han för sig sjelf af en god bok, med hvilken han aldrig
tyckte sig vara allena. Böcker ansåg bap för menniskor,
men menniskor, som ej kunde bedraga honom, och han
hade med dem så mycket umgänge haft, att en stor
statsminister plägade kalla honom for sitt lefvande bibliotek.
Af de 5000 volymer, han sjelf samlat, var det ock ganska
få, som han ej genomläst,* så att han i den vetenskapliga
*) Katalogen öfver Triewalds boksamling i teologi, juridik, me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
