- Project Runeberg -  Samlade vitterhetsarbeten af svenska författare från Stjernhjelm till Dalin / 18. Anders Nicander och Samuel von Triewald /
361

(1856-1878) [MARC] With: Per Hanselli
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samuel von Triewald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var et enda trä, som slika frukter bade,

På bvilka8 ätande Gud synda-straffet lade;

Men nu at bålla mer hans mun oss bordar på,

När vi uti en skog af slika frukt-trän gå.

Vi höre vid hvart steg de falska ormar pipa,

Vår band vil ofveralt förbudna äplen gripa,

Hur ofta vattnas mon, straks lystna handen ut
At taga vårt förderf, om himlens vissa slut

Ej böde oss så strängt på lustan lägga töma
Och i vår djupa sömn djelf efter lagen dröma.

Säll den, så vida bragt sit lystna kött och blod,

At han ej oförskämt med alt for otämt mod

Uppå väll ostans väg, i kättjans lera ränner;

Han måstendels här sjelf för döden hämnden känner;
Fast verldsligt straff och plikt ej följer stads der vid,
Så varar det ändock en mycket stackot tid,

Förn han i gru flig stank uti en heter stuga
Af läkaren i mjugg måst vänjas i sig truga,

I stad för ungerskt vin ell’ vinsaft från Schiras,

En ljum och bäsker drick af vidrigt sassafras.

Så är det, hvad vår bug mäst eftertrakta pläger,
Antingen fraktan oss ell* verldsligt straff undsäger,

Och ä’ vi någon gång för straff och fruktan fri,

Så störte vi oss sjelf i villigt slafveri.

Ty sedan fåfäng flärd oss börjat blinda göra,

Och gull samt äre-törst begynt vår vilja röra,

Så offrar människan sin dyra frihet opp,

Ger fånug denna skatt för et bedrägligt hopp.

Min nästa grannes son i största beder sitter,

Den knapt med torftig hand balft hemman plöja gitter,
Sad’ en, den oförtjent, än mera oförtänkt
Nyss lyckans milda hand en greflig arf-lott skänkt,

Och jag skal oberömd på landet hemma blifva.

Nej, man skal något mer på grifte-stenen skrifva.

Då skaffas rustning an, mundering och gevär,

Af egit tjenste-folk då görs en liten här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:12:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svsf/18/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free